Grattis sam my man
du är världsbäst, du får min värld att bli bättre tack för dess små fem år du har tillfört glädje hopp lycka men framförallt kärlek i mitt liv!
När jag ser i dina ögon så får jag ett nytt hopp
jag kommer alltid att finna där för dig, vara en pelare för dig & du kan alltid ha din trygghet hos mig!
Så grattis världensbästa skitunge, du är universums bästa & Guds finaste änglabarn
Du & jag kan det dära med att vara syskon :)
hello
don't be such a stranger...
baby
Jag håller hjärtat undan från dig du kommer inte åt de, det som jag låser bort har blivit sårat för många gånger nu. jag dör hellre sakta dag för dag bort från dig bort från livet än förlora mig själv som du verkar ta för givet..
all my life
I'm not the type to get my heart broken
I'm not the type to get upset and cry
'Cause I never leave my heart open
Never hurts me to say goodbye
Relationships don't get deep to me
Never got that whole in love thing
And someone can say they love me truly
But at the time it didn't mean a thing
My mind is gone
I'm spinnin round
And deep inside
My tears I'll drown
I'm losin grip
What's happenin
I strayed from love
This is how I feel
This time was different
Felt like I was just a victim
And it cut me like a knife
When you walked out of my life
Now I'm in this condition
And I've got all the symptoms
Of a girl with a broken heart
But no matter what, you'll never see me cry
Did it happen when we first kissed
'Cause it's hurtin me to let it go
Maybe cause we spent so much time
And I know its no more
I should have never let you hold me baby
Maybe why I'm sad to see us part
I didn't give it to you on purpose
Can't figure out how you stole my heart
How did I get here with you I'll never know
I never meant to let it get so personal
And after all I tried to do
To stay away from lovin' you
I'm broken hearted I can't let you know
And I won't let it show
You won't see me cry
All my life
The rain is like an orchestra to me
det är ganska lustigt att jag står här helt tom utan ord och utan känslor., jag är bara en ting som lever och svävar andas men njuter inte riktigt, känner mig maktlös där jag står, samtidigt som jag fruktar för att få makten. jag önskar att jag kunde göra mer att jag hade förmågan att ställa allt till de rätta, men vad vore livet utan dess kamper egentligen?
visst, det låter klyschigt att säga "man måste möta motgångar för att uppskatta medgångarna" men det är sant, all sanning ligger i den meningen det gäller bara att hitta nyckeln till att uppskatta innebörden.
äh egentligen så spelar det inge roll, för ingenting spelar någon roll längre, men jag saknar dig och ja jag fäller en tår för dig innan jag lämnar min snevridna verklighet och ja min sista tanke går alltid till dig.
förlåt att jag visa mig svag när du ville att jag skulle vara stark.