atoossa

Att vara eller inte vara är frågan, du valde att inte vara den lättaste vägen som fick orsaka smärta i mitt liv.
hur kunde du bara lämmna allt & bara gå? du var luften jag andades.
Du lämna allting vind för våg, många undra, ingen såg
Nåt riktigt skäl till ditt farväl be mig inte att förstå hur du kunde göra så
en del av mig försvann med dig.
Trots att du gett mig denna smärta denna längtan denna tomhet så älskar jag dig, jag kan inte neka det jag har försökt, försökt gömma de försökt begrava mina känslor skjuta bort dom men det kommer till en punkt tills man inte orkar mer & tårarna tar över,
 förlåt mig jag försökte vara stark men tro mig det var inte för din skull utan för min egen.
Jag undrar vem jag är för dig & hur det känns att minnas mig.
Det gör bara så ont ända in i själen att veta att jag inte kan krama om dig när jag vill att inte få vara i din famn när hela världen rasar omkring mig.
Men detta är ditt val. ingenting jag verkar få vara delaktig i.
 du anar inte hur de sårar mig att du kommer & går som du vill, det är inte rättvist!
du anar inte hur mycket jag vill skrika på dig slå dig för att du ska få känna en gnutta smärta som jag går igenom & plågas med varje dag...men jag kan inte jag bara kan inte för när jag ser dig försvinner all hat, att bara få ha dig i en minut räcker att bara få låtsats i en minut.
varför vill du inte att jag ska vara en del utav ditt liv?  
undrar inte du hur jag mår, hur jag ser ut, vad som har hänt i mitt liv dom senaste åren?
vill du inte se mig växa upp, vill du inte se hur lik jag har blivit dig?
Så många frågor utan något svar..
men jag vet att den tid som flytt, kommer aldrig mer på nytt.

Jag vet inte ens varför jag skriver detta varför jag tillåter smärtan komma i kapp mig, men jag antar att det lika bra är att möta smärtan & kämpa emot de låta problemen singla ner över en.
 det jag mest vill säga är att
Jag saknar dig pappa & jag behöver dig.
kom hem om inte förevigt ändå för en stund


under ytan är vi alla små.
♥