när allt kommer omkring.
Ibland så händer det saker som varken du eller jag har svaret på,
ibland så är de bästa att det förblir så.
Vi människor behöver inte alltid ha svaret på allt, vi behöver inte alltid veta allt om allting det är de som håller livet intressant.
Men vissa situationer så skulle ett svar utav 100 göra mer än nog.
Men den riktiga frågan är om man vill verkligen vil ha svaret på det, för det mesta (om vi ska vara ärliga mot oss själva), så sårar svaret en på djupet, svaret kanske står där rakt framför ögonen på en, men vi väljer att blunda för trots allt så är det enklast, att blunda greppa tag om mammas hand räkna till tio & fly ifrån verkligheten, klandra inte dig själv för att du gör det, vi är bara människor vi orkar inte med verkligheten i alla dess lägen.
Men det gör så ont att behöva öppna ögonen igen & ta i tu med verkligheten & tömma alla sorger.
I denna situation har ja valt att blunda, jag vill inte känna, för smärtan kommer att ta kål på mig.
En sak vet jag, om jag fick välja skulle ja vilja vrida tillbaka tiden få en dag med dig & be om förlåtelse för allt jag någonsin sagt & gjort mot dig, ingen människa är värd det & det gör så ont i mig att jag aldrig tog chansen när jag kunde.
Du har väl det bättre där du är just nu, men du ska veta att du lämmande oss med en stor sorg & en enorm saknad..
En sak har jag lärt mig, att inte ta någon för givet, jag ska ta vara på alla mina nära & kära berätta för dom om & om igen hur mycket jag älskar dom & om hur tacksam jag är för att dom finns där vid min sida, man kan aldrig ge för mycket kärlek.
Jag ska ta hand om varje person i min närhet se deras smärta innan det kommer till tårar..
Jag önskar att jag slapp få gå igenom detta för att få lära mig en läxa..
Vila i frid älskade vän, vi ses på hemmaplan.
♥