atoossa

Ibland känns de som att jag har förmågan att omedvetet stöta undan dom som försöker komma mig nära, försöker att se igenom mina problem överväga mina brister & älska mig trots mina felsteg..
omedvetet så drar jag mig undan som ett litet barn, sätter dom på prov tar deras hand men drar tillbaka den lika snabbt som jag tog tag i den. rädslan är något som jag kanske mer eller mindre har blivit beroende av, för den har blivit min skyddsnät.
Varför gör jag samma misstag om & om igen? i slutändan har jag bara mig själv att skylla iallfall vilket jag är fullt medveten om samtidigt som jag blundar för det, för sannigen gör ont.. ibland för ont
Jag vill ha dig nära, samtidigt då rädslan min vän dyker upp & trycker undan dig, för kommer du för nära kan du såra, göra mig illa, samtidigt som jag gör mig själv mer illa genom att dra i dig som en slitdocka, förlåt jag önskar att jag visste bättre...
Men man måste våga ta en risk, vinner jag så blir jag lycklig men förlorar jag så får jag se de som en visdom.
sen kommer rädslan...
 just nu finns det inget jag kan göra, jag är mer än maktlös, totalt hjälplös, jag stötte undan dig fast än jag inte ville, & ja jag gör illa mig själv mer nu än någonsin..
Och ångesten kommer att bli min bästa vän..

Nu har mina ord runnit ut,  typiskt mig låter alltid känslorna ta över..
men jag tror på dig & du kommer alltid att betyda något för mig..

All of my life
Where have you been
I wonder if I'll ever see you again
And if that day comes
I know we could win
I wonder if I'll ever see you again

A sacred gift of heaven
For better, worse, wherever
And I would never let somebody break you down
Or take your crown never