atoossa

Ännu en dag har gott och ännu ett minne blott ?
det är lite kul att se hur känslor förändras med tiden , ena dagen mår man prima ballerina
livet har aldrig varit bättre andra dagen så känns det som att ingenting eller någonting vill gå rätt.
Här satt jag häromdagen och skrev om varför man gnäller över sitt liv medans det finns folk som har det 1000 gånger värre.
 varför kan man inte sluta vara så egotrippad sluta tänka på sig själv så himla mycket som man gör !
att jag aldrig lär mig man ska aldrig låta känslorna ta över för trots allt det är bara känslor .

Det finns ingen som man kan älska så mycket som man kan älska en människa och det finns ingen man kan hata lika mycket som man kan hata en människa. vi är så bra på att dömma andra, jag tror att vi dömmer för att vi ska må bättre själva för att det "hon/han" har som är sådära jätte töntigt det har inte jag och det ger mig pluspoäng, jag blir mer säker i mig själv.
men vad spelar det för roll? för folk snackar skit om varandra hela tiden och det jag helt plötsligt har är någon annan glad att den inte har och då inser man hur ynklig, patetisk och ytlig man egentligen är (förhoppningsvis). Sorgligt att man är likdan själv , men ingen är väl perfekt?

Det är en sak som jag har kommit på att man kan faktiskt verkligen inte kan veta allting om en människa och det är just det som håller intresset vid livet.

 Please don't ignore me cause you know I adore you, Can't you just pretend to be nice?Then everything in my life would be alright