01:00
Together we're invincible
Jag vet inte riktigt vad det är med mig & förhållande, det är något som inte riktigt går in i min hjärna, kalla mig kall, hård, känslolös men jag kan inte rå för att jag är den jag är. Jag ser ingen vits i att kasta sig i ett förhållande binda upp sig & vara den andra till "lags" under alla omständigheter i livet, okej nu ser jag kanske det ifrån helt fel synvinkel tänker du, men tänk om jag inte gör det? jag menar så fort du har blivit ett med någon annan så måste du ha hänsyn till den, du kan inte välja att bara åka till andra sidan jordklotet & göra det du drömt om att göra sen du var i barnsben visst klart du kan göra det, men dina förutsättningar blir inte detsamma helt plötsligt har du någon annan att ta hänsyn till tänka på när du är där & hur bra är det för förhållandet om man är hundratals mils ifrån varandra under en period i förhållandet, man kan se det som en prövningstid..
Jag är nog det det dära minuset som är skapt till att skjuta bort allt, ni vet som när man håller två magneter mot varandra så går dom inte riktigt ihop det är något som håller emot även om dom kommer ruskigt nära varandra så enas dom aldrig..
Just nu är jag nöj med det, jag vill vara mina egna vingar,lära mig stå på egna ben utan dig, kunna flyga även när ena vinge ger upp, kunna se fastän dimman täcker siktet, kunna andas när allting annat säger emot & påstår att man bara borde låta bli.
Jag vill lära mig bli jag & bara jag, älska mig ifrån ruta ett..
sen efter om jag känner att gärna lägger ett streck på mitt minus så det bildas ett plus så får jag börja se saker ifrån andra synvinkel men då har jag iaf andats livet, sett det ljuva & det bittra, älskat & hatat men tills vidare ska jag forsätta vara jag i det fördolda, jag som i osynliga...
Do it on your own
It makes no difference to me
What you leave behind
What you choose to be
And whatever they say
Your souls unbreakable
klockan är 01:15 och det här är atoossa
Längtar man efter att vara få vara självständig och att åka ut med kompisarna på äventyr ska man gö det, men jag tror väl det är ytterst få som vill leva så hela livet, väl? Man ska inte "kasta" sig in i något och att "binda" upp sig skulle jag aldrig påstå att man gör. Man är snarare världens lyckligaste om man hittar någon som tycker om en precis lika mkt tillbaka. En bästa vän som man bara vill göra allt me. Någon som man aldrig tröttnar på.
Angående "att vara någon till lags hela tiden" känner jag såhär om: när man börjar ge (och också böjer sig efter den andres vilja osv) utan att kräva något tillbaka märker man hur otroligt lycklig man blir för man får så mkt i gengäld! Men det är bara mina åsikter det:)
bra åsikter måste jag medge. jag var nog bara allmänt bitter när jag skrev detta, skulle gärna vilja veta vems åsikter detta tillhör? :)
Hej söta Atossa! det va längesen!
Men du kan ju hitta en som vill göra allt som du vill:-) Jag har hittat en sån man, vi älskar att resa och vill gärna bo utomlands osv...har två underbara barn, men det hindrar ju inte:-) Vi var i Kina förra året.
Kram på dig gumman